Corazon Grande

 

 

 

Brev från Siw 2005-2015

Här finns brev och årliga sammandrag av Siws tidigare brev från barnhemmet. Sammandragen har gjorts av Maria Grandell. För nyare brev se Brev från Siw.

30.09.2015

Kära Vänner:

Det är en glädje för mej att få skriva till er igen och få berätta för er om livet här! Det har gått nästan två månader sedan jag återvände från min semester i Norge och Finland.  Jag hade en fin semester på allt sätt och det var så gott att få träffa många av er!  Det var underbart att få vara nära havet.  Men nog kändes det också bra att vara tillbaka här bland mina flickor och igen få möta nya utmaningar...

Jag kom tillbaka den 8 augusti och den 13 augusti kom det en grupp på tio personer från Nya Zeeland. De var alla från samma kyrka och de kom alla med en och samma vision: att få vara till glädje och nytta på Corazon Grande. Fem av dem var här förra året också och det var fem nya teammedlemmar. Den här gången fixade de saker och ting på Casa Finlandia och målade insidan av de båda våningarna. Det var en speciell tid för oss att få ha dem här. De var verkligen till stor glädje och nytta för oss. Casa Finlandia blev så fin! Flickorna hade väntat att få se våra vänner från Nya Zeeland igen och nu var det här och de fick ta emot kramar av dem, och de visade ömhet tillbaka.

En lördag hade vi en så trevlig dag tillsammans med dem ute på landet, ungefär en halvtimmes färd från oss.  Vi hade en andakt, vi gick omkring på området och vi såg bland annat några lamadjur som hörde till ett ekologiskt hotell. Sedan åt vi en mycket god lunch som bestod av grillad höna som tant Roxana med assistenter hade lagat. Och sedan var det dags med sällskapslekar som slutade i vattenkrig. Båda stora och små hade roligt! Varje flicka fick en litet mjukisdjur, en kivifågel som minne från Nya Zeeland. En fågel som inte kan flyga, men den är jättesöt och tyvärr utrotningshotad.

Den 25 augusti var det deras sista dag hos oss. Vi firade också fyra flickors födelsedag den dagen så det firades med tårta! Och så var det lite lek innan våra vänner tog avsked av flickorna. Det var trist, men vi hoppas få se dem igen! Och vi väntar på att farbror Martin och tant Karen och deras barn skall besöka oss i mars nästa år.

Den 14 september var det Cochabambadagen. Den måndagen var det alltså helgdag och en extra fridag. Inne i Cochabamba var det stora parader. Tidigare, veckan innan, hade det varit tävling bland skolorkestrarna på stadion. Vi har en flicka, Nilda, som är med i skolorkestern.

Den 15 september fick vi en ny flicka, Jessica, tio år. Hon kom från ett annat barnhem som stängdes pga ekonomiska orsaker. Det verkar som om Jessica anpassat sej fort till oss och till boendet på Corazon Grande. Av det här året är det bara cirka två månader kvar av skolgången så Jessica får fortsätta gå i samma skola. Vi får organisera gällande vem som skall föra henne och hämta henne.

Den 21 september firar man Vårdagen i Bolivia. Man firar också den dagen Studenternas Dag och Kärlekens Dag. Det säljs rosor och småprydnadssaker på gatanoch man firar i skolorna - lärarna firar eleverna. Vi firade också på Corazon Grande. Ett bageri i staden hade donerat oss en mycket fin och god tårta. Dessutom hade vi en flicka som fyllde år samma dag.

Den 23 september gick vi i paraden i Tiquipaya för det var Tiquipayadagen. Det var många skolor och organisationer som gick i paraden som höll på i flera timmar. Vi var nummer sju, så vi var helt i början. Dagen innan hade vi varit och fått ta emot en utnämning, ett erkännande för de tio år som vi jobbat för att stöda barn och ungdom, och den överräcktes av borgmästaren och landshövdingen (nästa år i april blir det tio år). Det var ett dokument/certifikat och en medalj i brons!

Det är väldigt varmt här nu, ca 10 grader tidigt på morgonen och över 30 grader mitt på dagen. Snart börjar regnperioden, och när solen går ner blir det svalare.

Vi har fått några nya faddrar, men vi skulle behöva flera!!! Fint om du som är fadder kan göra reklam!

Förutom den dagligen underhållningen har vi många behov. Vi har tex. problem med den septiska brunnen som måste ofta tömmas pga det finns så mycket vatten i jorden här och det blir ännu besvärligare under regnperioden. Vi hoppas det blir möjligt att köpa en nyare och större bil i år. Vi har ca. 13.000 USD och jag vet inte säkert vad vi kan få för den gamla bilen. Och en nyare bil kostar cirka 32.000 USD.

Flickorna har kvar en två månaders period i skolan innan sommarlovet börjar. Och vi får hoppas att alla bjuder till med studierna och gör sitt allra bästa! Vi försöker stöda dem så gått vi kan!

Tusen tack varje fadder och vän för ditt bidrag! Och utan er hjälp skulle det inte vara möjligt för oss att ge en bättre framtid för dessa flickor som inte haft en så bra start i livet !!!

Jag vill önska er alla en riktigt god fortsättning på hösten!!!

Varma hälsningar från Corazon Grande!

Siw

14.06 2015

Hej kära Vänner!

Jag hoppas att ni alla har en fin sommar!

Här har vi vinter och det blir kallt när solen går ner.  Flickorna är friska och mår bra.

Man har igen ökat medicineringen till lilla Laura och vi är väldigt bekymrade för henne. Be gärna för henne. Vi gick till en ny läkare med henne för att få ett annat läkarutlåtande. Han menade att man kunde minska medicineringen en aning och kanske i framtiden finna en annan medicin som kompletterar de många mediciner hon nu tar. Men han sa att hennes problem är mycket komplicerat och att hon inte skulle klara en operation.

De nio yngsta flickorna  fick en kort kurs i handdockor av en bekant till mej. Första gången fick de göra handdockor av udda sockor och fick se modeller på många olika sorters handdockor som läraren hade med sej. De fick sjunga och leka också och läraren Carina fick genast en bra kontakt med dem. Andra gången fick de höra en saga och flickorna valde ut personligheter och skapade de sej en ny handdocka efter dem. De allra minsta tre hade ett eget teaterstycke. Sedan började de öva och under veckan skulle de memorisera sina repliker. Flickorna tyckte det var väldigt roligt. Sedan kom dagen då de skulle framföra teaterstyckena - publiken var vi tanter och resten av flickorna.  Flickorna var lite nervösa, men det gick nog bra och de fick stora aplåder av  oss. Och sedan visade Carina en handdockteater som hon själv skapat. Hon är profesionell på handdockor. (Hon gör handdockorna, gör teaterstycken och visar upp dem).

Den 27 maj firas Morsdag i Bolivia. Den dagen betonas mycket i Bolivia. Kvällen före var jag och tittade när tre av mina flickor dansade i ett ”koliseum” i vår landsby Tiquipaya. Våra flickor går i fyra olika skolor. Det var skolan ”Simon Bolivar” som hade lånat koliseum för detta ändamål. Barnen bör delta i dansen för det påverkar musik och gymnastikvitsordet. Kanske det är vid tre tillfällen som det dansas i skolan och vid ett deltar man obligatoriskt. Föräldrarna hyr dräkter på marknaden för den dagen.  På  själva Morsdagen grillade pappa Angel kyckling till tanterna och flickorna och tanterna for till de olika skolorna för att se flickorna dansa.

Så måste jag tala om något som är ett svårt ämne att tala om,  nämligen vår ekonomi.  Som ett privat barnhem måste vi följa alla bestämmelser och lagar som staten kommer med. Ett problem är lönerna, de stiger varje år i maj  och retroaktivt från januari. I december skall man få två extra löner. Vart femte år får man en extra lön. Allt är till förmån för arbetstagaren och inte arbetsgivaren. Man vill höja levnadsnivån i Bolivia....  Men det är inte så synligt eftersom alla produkter också går upp i pris.  Och som ni vet har Euron gått ner med ca. 30 % och USD likaså. Allt detta har påverkat vår ekonomi avsevärt  (De som inte har en egen arbetsgivare har det väldigt svårt.) Ni förstår att vi har haft och har stora utgifter.  Vi har inte tillräckligt med faddrar. Låt det bli som ringar på vattnet! Vill du tala om för din vän att vi behöver mera hjälp?  Låt oss tillsammans göra något så att Corazon Grande kan fortsätta ge en bättre framtid för flickor som fått en dålig start i livet!

Jag är så glad att 9 flickor kunde lära sej sömnad förra året och i år i februari blev de utdimitterade (fick sitt certifikat). De har fått sej en teknisk utbildning och nu  har de något att försvara sej med när de flyttar ut från oss.

För cirka en månad sedan fick vi en ny flicka, Paola 14 år som förra veckan fyllde 15. Hon har haft det väldigt svårt och hon har har bott på ett annat barnhem tidigare. Hon verkar nöjd och lugn här. Hon säger att hon trivs så bra här och att hon blivit så bra bemött av de andra flickorna.

Den 23 juni lär vara årets kallaste natt och den kallas  också för  ”San Juan”. Det är tradition i Bolivia att äta hotdog den kvällen.

Den 24 juni börjar min semester.  Jag hoppas vi ses på Corazon Grande festen i Lovisa den 29 juli!!!

Jag vill önska er alla en riktigt god fortsättning på sommaren! Njut av varje stund och hämta nya krafter!!!

Tack så mycket för vad ni gör för flickorna på Corazon Grande!!!

Många kära hälsningar; Siw

16.4 2015

Hej kära Vänner!
Vi har hunnit komma långt in på hösten! Många varma hälsningar till er alla från flickorna och personalen på Corazon Grande!

Här går vi mot vintern. Det känns redan lite kallt på nätterna och morgonen, det känns som kylan skulle ha kommit tidigare i år. Man får börja ta fram yllesockorna...

Den första februari blev nio flickor färdiga från sy-institutet – från det tekniska institutet Halley de Carol's . De hade studerat ett år på institutet, de hade hunnit sy väldigt många klädesplagg och lärt sig hantera vanlig symaskin och industriell symaskin. Avslutningstillfället var väldigt högtidligt och festligt. Tre av flickorna var modeller och visade upp en festdräkt som de själva hade sytt. Det var nervöst för dem men tillika roligt. Tidigt på söndag morgonen kom en väninna till mej som är frisör och gjorde flickorna fina och det var en stor dag för dem. Likaså för institutet som firade sitt silverbröllop – 25-års jubileum.

Programmet började med modeuppvisningen, och i tur och ordning skulle de utdimitterade komma fram ledd av en fadder eller någon annan person. Det var en hel del tal och avskedstal av en elev, och eleverna överräckte en stor tavla med allas bild till institutet som brukligt är. Vi hade fått stipendium från skolstyrelsen och betalade en månadsavgift, men den blev mycket mindre än en vanlig avgift. Vi fick stöd från Röldal skola i Norge, Winellska skolan i Kyrkslätt och Borgå Gymnasium. Jag tror ni kan hålla med mej att det var väl använda pengar! En hel del tyg och annat material skulle köpas in under studiernas lopp. Nu har flickorna fått en teknisk utbildning, något de kan jobba med i framtiden om de vill och visst är det bra att kunna flera praktiska saker i livet. Vi vill ju förbereda flickorna på livet utanför Corazon Grande. Alla var inte så ivriga när studierna började, ibland har vi helt enkelt varit tvungna att tvinga dem, men vi visste ju att det var för deras bästa. Och roligare började det bli när de märkte att de kunde sy kläder. Det har varit en process för dem och jag är väldigt stolt över dem. Jag upplever att alla nio flickor är stolta över att de klarat av kursen!

Efter avslutnings tillfället hade vi en speciell lunch på Corazon Grande och medlemmarna i styrelsen och pastorn och hans familj från vår kyrka var inbjudna. Vi hade dekorerat matsalen fin i Casa Baste till detta festliga tillfälle. Pastor Fernando höll ett fint tal till flickorna. Maten och tårtan föll alla i smaken!

Måndagen den andra februari började skolorna igen efter ett långt sommarlov. De flesta av flickorna var glada att skolan började och de skulle få se sina klasskamrater igen. Nytt för i år är att man har fyra två-månaders perioder. Man anser väl att man lättare kan hålla kontroll på studierna. Vi har flickorna i fyra olika skolor. Det är pappa Angel som för och hämtar flickorna till och från skolan. Flickorna får mycket läxor och ofta gör de större flickorna sina läxor till sent på kvällen. Det finns mycket att säga till om undervisningen i Bolivia.

Den tolfte april firar man Barnets Dag i Bolivia. Det inföll en söndag, så vi firade i stället på måndagen när hela personalen var på plats. Tack vare våra tre volontärer kunde vi ha en superfest med clown, godis och tårta. Clownen fick både små och stora att leka och att le mycket! Vi firar också vårt årsjubileum den tolfte april. Vi fyllde hela nio år i år! Och så firade vi fyra födelsedagar; Juanas, Veronicas, Celinas och Lidias. Lidia fyllde 15 år! I Bolivia är 15 en viktig ålder för flickorna! Viqui hade sytt en mycket fin klänning på syinstitutet till Lidia och hon var så söt i den. Hon dansade vals med pappa Angel dagen till ära! Kvällen före hade Lidia berättat för mej att Corazon Grande verkligen är hennes hem. Här har hon fått förståelse och kärlek av alla tanterna, något hon aldrig upplevde i sitt hem. Tårarna rann från hennes kinder när hon berättade det för mej...

Vi skall hoppas att det skall bli ett bra skolår. I år har vi en student, det är Veronica.Jaqueline och Arminda bor på Frälsningsarmens studenthem i centrum av Cochabamba och de kommer ofta och hälsar på oss. Det går bra för dem med studierna. Vi har barn som har lätt för att lära sej och vi har barn med inlärningssvårigheter och dyslexi.

Vi har våra lilla Laura som är så öm mot alla. Hon måste ta en hel del mediciner varje dag för att inte skall få epileptiska anfall. Ibland är hennes balans inte bra och det beror på medicinerna. Lauras mediciner kostar ca. 1300 Bs varje månad (ca. 175 Euro).

Vi har lite ekonomiska bekymmer. Lönerna har gått upp, maten har gått upp... och dollarns och eurons värde har gått ned betydligt, med ca. 30-35 %. Vi försöker spara in på det vi kan... men ändå är det stora utgifter med att försörja 24 barn och ha en personal på tio personer. Varje person i personalen behövs för det är ju skiftesarbete och barnskyddet bestämmer att vi bör ha socialarbetare och psykolog. Dessa senast nämnda har vi halvtidsanställt. Vi har inte kunnat spara till bilen, tyvärr. När vi fått extra bidrag har också det gått till Hemmets försörjning.

Jag hoppas att ni alla faddrar och vänner har förtroende för oss och vill fortsätta att stöda dessa flickor till en bättre framtid, och jag hoppas att vi kan bli flera i denna stödgrupp!

Jag hoppas Du inser hur viktig Din hjälp är och hur värdefull Du är!! Tusen tack för ditt bidrag!!!
Jag vill önska er alla en riktigt fin fortsättning på våren!!!

Siw Broman

11.1 2015

Kära Vänner:
Jag hoppas ni alla har haft en riktigt fin jul och ett trevligt nyår! Det är länge sedan jag senast skrivit till er och berättat hur vi har det här. I själva verket har det gott mera en ett halvt år...

Den 23 juni firade vi vår kallaste natt, ”San Juan” med att grilla korv på vår gård, och som dessert grillade bananer (bananer finns det gott av i Bolivia).

De två första veckorna i juli var det vinterlov från skolan.  Jag har tidigare berättat att våra nio äldsta flickor (efter de två: Alba och Arminda som blivit studenter i år) går på ett sömnadsinstitut. Under vinterlovet studerade de en hel vecka och hade en vecka ledigt.

Den 6 augusti firade man Bolivia-dagen. Dagen före hade skolorna parad. Två av våra flickor,  Arminda och Veronica, var med i musikparaden.

Juli är nog den kallaste månaden och i slutet av augusti börjar det bli lite varmare. September är  månaden då våren kommer. Den 21 september firas ”Vårens Dag”, ”Ungdomens ´Dag” och ”Kärlekens Dag”.

Den 18 september kom det ett team från Nya Zeeland och målade ”Casa Baste” (den första byggnaden). De var här i tio dagar och vi hade en väldigt fin tid tillsammans med dem.  Casa Baste blev som nytt och väldigt fint! 

Den 5 oktober kom en grupp på 20 norrmän till Bolivia. De stöder Frälsninsgarmens sociala arbete i Bolivia, men också oss på Corazon Grande. Vi for till flygplatsen för att önska dem hjärtligt välkomna och jag tror de kunde känna vår ömhet! Följande dag besökte de oss. Det var en solig dag och en väldigt trevlig dag på allt sätt! Det blev dansuppvisning av flickorna och de dansade väldigt fint fastän de tränat lite och framför allt kunde man se deras glädje! Också besökarna blev också uppbjudna till dans. Efter tårtan och efter att man sett endel av vad flickorna gjort på syinstitutet begav vi oss till Don Robertos restaurang där vi av våra norska vänner blev bjudna på mat. Och man fortsatte ta många glada bilder. Speciellt ville man komma med på bild med de norska ungdomarna!

I november var det många examina i skolan och skolåret började ta slut. Man hade också dansfestival och det var obligatoriskt att delta. Dräkter för dansen hyrdes från marknaden. Uppvisningen hade betydelse för vitsordet i musik och gymnastik.

I december hade de nio flickorna som gick på sömnadsinstitutet undervisning varje dag ända fram till den 20 december och de började studera igen den 5 januari. Den första februari  är det dimission.  De får ett nationellt certifikat på att de gått en grundkurs i sömnad och att de också behärskar industriella symaskiner. 
En skola i Norge och några skolor i Finland har  gjort  dagsverken och deras hjälp har varit till stor nytta för utgifterna till syinstitutet och andra extra kostnader som vi har haft. Så var det ett par i Ekenäs som gifte sej och tyckte de inte behövde gåvor och bad sina vänner hjälpa Corazon Grande. Deras betydelsefulla gåva har hjälpt oss mycket.  Några flickor har kunnat få tandställning och andra tandvård. Vi har också haft en hel del utgifter med alla flickors skolmaterial.  Vi är så glada och tacksamma för alla donationer vi fått !

Den 11 december blev Alba och Arminda studenter. Det var en glädjens dag för oss! Ett mål har igen uppnåtts!  Alba har flyttat ut tidigare och Armina flyttar ut denna månad. Arminda flyttar till Frälsningsarmens studenthem som är i centrum av Cochabamba.

Det går mycket bra för Jaqueline. Hon har avslutat sitt första å av sina  studier i ekonomi.

I början av december började vi öva till Lucia och det var Doras tur att vara Lucia i år. Vi hade Lucia-festen den 12 december och vi  hade flera inbjudna gäster. Det var en riktigt  trevlig fest med huset dekorerat till jul och vi åt pepparkakor, tryffel, chokladbollar och risgrynsgröt, för att inte glömma lussekatterna. Och några dagar senare uppträdde vi med Lucia på ett åldringshem och det var en fin och nyttig upplevelse för flickorna och jag tror vi kunde glädja gamlingarna  också!

Den 21 december fick vi besök av Maria Dirdal från Norge och hennes väninna Tonje. Vi hade glädjen att ha dem tolv dagar hos oss. Maria gjorde sin roll som jultomte så bra! Vi gjorde mycket roligt tillsammans med dem. Med de stora flickorna åkte vi till en sjö som heter Angostura som är cirka en timmes körning härifrån. Vi gjorde en liten tur i båt på sjön. Flickorna hade en oförglömlig dag. Med de andra flickorna for vi på bio dagen efter och såg en barnfilm.

Den 26 december åkte vi med de stora flickorna och delade ut julgåvor till fattiga barn. Stadskontoret i Tiquipaya gav oss två stora bilar och chauförer. Vi reste långt upp över bergen, fyra timmar. Naturen var fin, men det var väldigt kallt där. Folket där var fattigt och man levde i hårda förhållanden. Vi brukar få en donation från Norge till detta ändamål och det är faktiskt en stor glädje att få dela ut gåvor till barnen här!

Vi hade också ett trevligt nyår med samvaro, lekar och dans. Barnen har sommarlov till den andra februari.

Kära Vänner jag vill tacka er så mycket för det gångna året. TACK FÖR ALLT SOM NI GJORT FÖR OSS!!!  Utan er hjälp kunde vi inte hjälpa  flickorna!!!  Ni behövs för att Corazon Grande skall kunna fortsätta existera och hjälpa flickor som inte haft en så bra start i livet!!!

I Finland gör man snöarbete nuförtiden ... i dag har jag gjort trädgårdsarbete tillsammans med Dora. Hon fann ett fågelbo i häcken runt bollplanen där det fanns en liten, liten fågelunge. Hoppas den snart blir stark nog  för att kunna klara sej på egen hand. Vi hoppas vi också skall kunna ge god vägkost till våra flickor så de klara sej bra i livet.

Jag vill önska er alla ett Gott och Välsignat År 2015 !!!
Många ömma hälsningar från era fadderbarn!
Tusen tack!!!

Siw Broman

20.5 2014

Hej på er kära Vänner!

Det är med glädje jag skriver igen till er! Ni har ju sommaren för dörren när vi här nu närmar oss vintern.

Familjen på Corazon Grande har blivit större, vi har nämligen fått en flicka till. Det är Eva på fem år och hon kom till oss i slutet av april. Hon har redan tre systrar hos oss. Juanita som kom till oss i oktober blev rörande glad över att se sin lilla syster igen. Vi har nu 25 flickor. Men vid slutet av året har vi två som blir studenter och som flyttar ut och jag hoppas verkligen att också Arminda och Alba får plats på Frälsningsarmens studenthem för flickor. Och så blir vi med 23 och kan ta emot en till.

I slutet av mars kom tant Liisa till oss som voluntär. Det var tredje gången på två år och denna gång skulle hon stanna sex veckor. Liisa har jobbat som lågstadielärare hela sitt liv. Liisa övade ofta läsning med de små och det var många limmärken som delades ut. Liisa var alltid glad och redo att hjälpa till där det behövdes. Och hon kunde också koka mat!

Den tolfte april firade man Barnets Dag i Bolivia och det gjorde vi också på Corazon Grande! Och samma dag fyllde vi också åtta år!  Den här gången hade inga andra blivit inbjudna förutom styrelsen. Tre av fyra kom och vi var glada att ha dem på besök en så speciell dag som denna. Vi hade en speciell god lunch dagen till ära. Sedan kom en clown (vilket är en tradition på barnets Dag) och lekte med barnen och med de vuxna också. Clownen fick barn och vuxna att le. Och nog var det så roligt för barnen när de fick se tanterna och pappa Angel  dansa. Det var flera lekar för barnen och sedan till sist var det dags för tårtan och till allra sist ”piñatan” (en “docka” av papper som är fylld med godis, pappersbitar och i detta fall också lite mjöl). Clownen söndrade den och flickorna försökte få åt sej så mycket godis som möjligt och alla barn fick en godispåse.

En vecka före påsk sådde vi påskgräs. Nog är det väl konstigt att se gräs på bordet i Bolivia när det är så mycket gräs utanför!

På torsdag kväll hade vi påskmiddag i kyrkan. Vi åt fårkött och bröd utan jäst och kom ihåg israelernas utvandring från Egypten.

På lördag gjorde Liisa och jag lite påskpynt med de små och på kvällen målade vi ägg. Tidigt på påsksöndagen steg vi upp, de större flickorna, Liisa och jag. Vi deltog i den stora uppståndelsemarschen som de evangeliska kyrkorna i staden ordnar varje år och så var det ett allmänt möte på en plaza (torg). När vi kom hem började vi dekorera matsalen i Casa Baste med påskgräset, påsktippor och tuppar (som flickorna hade gjort), påskris med fjädrar i olika färger och gula ballonger. Och så gömde vi chokladägg till en var av flickorna som de fick söka.
Jag skrev att vi börjar ha vinter här.  Det är kallt på nätterna och morgnarna. Det kan behövas yllesockor, det finns ingen värme i husen. Det snöar aldrig i Cochabamba, men när det regnar så kommer det snö på bergen som omger staden.  Vi bor nära bergen. Nu på måndagen (19 maj) blev det vintertid i skolorna. Det innebär att eleverna börjar skoldagen en halvtimme senare. Nu kan flickorna åka 07.30 hemifrån. Det är ju pappa Angel som kör dem. Skoldagen i Bolivia är i regel fem timmar.

Det finns tre olika skolcheman i Bolivia. Man är antingen på förmiddagen i skolan eller på eftermiddagen eller på kvällstur. Morgonturen är nog bäst. På eftermiddagen är det oftast så varmt att man blir trött. Kvällsturen är för lite större elever.

Nytt för i år är att vitsorden är upp till 100 och 51 är första godkända vitsord (tidigare var det till 70.) Också nytt  för i år är att efter två månader får eleverna betyg, dvs de får betyg fyra gånger under skolåret.

Vi har tre flickor som har problem i skolan för att de har dyslexi. De får privatlektion en gång i veckan av pedagogen Astrid som bor nära oss. Flickorna gör goda framsteg. Och så har vi som jag tidigare nämt nio flickor som går på sykurs på lördagförmiddag och lär sej sy. Vi har fått stipendium av skolstyrelsen, men vi skall ändå betala ca. 60 Euro till läraren i månaden plus material. Men jag tror att det är en viktig färdighet de får genom denna kurs.

I slutet av juni/början av juli får eleverna vinterlov och det är i regel två veckor.  Man vet inte ännu exakt när ledigheten börjar eller hur lång den är, det beror på kylan.

Kära Vänner, tusen, tusen tack för vad ni gör för oss!!! Ni hjälper flickorna till en bättre framtid !!! Ni är mycket värdefulla för oss !  Flickorna tackar Gud för er i sina böner!!!

Jag vill önska er alla en riktigt fin och skön sommar!!!!

Varma hälsningar; Siw

24.02 2014

Kära Vänner!

Hoppas det nya året börjat bra för er alla! Tusen tack för att ni fortsätter att hjälpa oss!!!

Vi har haft mycket regn det här året... det var översvämningar förra året och jag läste någonstans att det regnat fem gånger mera i år. Åtminstone 42 tusen familjer är drabbade av översvämningarna och över 22.000 djur har dött. Det är inte alltid att det regnar sååå mycktet, men varken hus eller vägar är byggda för regn. Det är varje år samma problem under regnperioden. Ett typiskt u-landsproblem! Priserna på matprodukterna har stigit som följd av översvämningarna. De tropiska delarna av landet är mest drabbade av regnet. Vi får hoppas regnet snart tar slut för denna gång!

Första mars är den stora karnevalen i Oruro där det är folkdans natt och dag, ca. 24 timmar är det dans. Folk åker till Oruro från olika delar av landet och också från utlandet. Karnevalen i Oruro har blivit utnämd till världs kulturstad av Unesco. (”Oral and Intangible Heritage of Humanity”). Det är en fröjd att se flera tusen dansare i färgglada dräkter dansa olika folkdanser på gatorna i Oruro! Det direktsänds i teven.

Och i februari börjar man redan ”fira” Karneval, dvs man leker med vattenballonger, båda stora och små pojkar... Lite motsägande, det är stor vattenbrist i Cochabamba och så skall man kasta bort vattnet... Det har varit få dagar med sol hittills, så man har inte sett många vattenballonger ännu...

Presidenten har bett om hjälp till de drabbade av översvämningarna och det har också kommit internationell hjälp. Det finns många som förlorat allt, alla sina egendomar. Ett 40-tal personar har dött i översvämningarna.

Sommarlovet/ferien tog slut och den tredje februari började skolorna igen. De flesta av flickorna på Corazon Grande var väldigt glada att återvända till skolan. De var glada att få se sina klasskamrater igen och också lärarna och villiga att möta nya utmaningar ...

Jauqeline flyttade till ”Reci” ( Frälsningsarmens studenthem för flickor) i slutet av januari. Det var inte lätt för henne att flytta bort från oss, men ett nytt skede i hennes liv har börjat. Det är ju nog en process för henne att vänja sej till det nya och bli självständig. Den 26 februari börjar hennes studier på univeristetet. Hon skall studera ekonomi. Hon får komma och hälsa på oss på veckosluten och det har hon gjort.

Vi har två flickor; Alba och Arminda som blir studenter i år, dvs i december. Och vi hoppas att de också får plats på Frälsninsgarmens studenthem för flickor. Alba har redan i flera år sagt att hon vill bli läkare. Hon är mycket bra elev i skolan så jag tror hon har alla förutsättningar att lyckas. Alba har fått ett tre-års stipendium på ett institut för att lära sej engelska, CBA (”Centro Boliviano Americano”). Hon får studera gratis där och det är ett bra institut. Hon åker dit varje dag från måndag till fredag.

Arminda är inte lika säker på vad hon vill studera. Men under ferien/lovet har hon jobbat halv tid hos en fysioterapeut (behandlingar och därtill har man spinning) och hon säger att hon blivit intresserad av att studera fysioterapi.

En fin nyhet är att vi fått stipendier av skolstyrelsen så nio flickor kan studera sömnad. Vi vill att flickorna skall lära sej praktiska saker och att de har någon teknisk utbildning före de lämnar oss. Vi vill att de skall vara förberedda att möta livet utan för, vi vill ge dem redskap att försvara sej med. Och nu fick vi tillfället ! Men fastän vi har nio stipendier bör vi betala en del. Inskrivningsavgiften är 100 Bs per flicka ( nästan 10 Euro) och månadsavgiften är 600 Bs (nästan 60 Euro) som är lärarens avgift. Och så har de en lärobok och de behöver material och så tyger (stoff). De studerar varje lördag förmiddag mellan 9.00 och 12.00. De hinner nog på ett år lära sej mycket inom sömnad! Vi hoppas få pengar att täcka dessa extra utgifter i samband med flickornas studier i sömnad.

Marisol flyttade ifrån oss förra veckan. Barnskyddet bestämde att hon skulle bo tillsammans med sina systrar och bröder vilka bor på ett annat barnhem. Vi saknar henne, men Marisol ville nog också vara tillsammans med sina syskon.

Vi hoppas det här året blir ett bra studieår för alla våra flickor ! Studierna är viktiga, de är nog grunden till hur ens framtid blir, i alla fall i de flesta fall. Och vi hoppas att flickorna skall ha en god självkänsla som de sedan kan bygga vidare på.

Vår lilla buss börjar bli liten för oss - 24 flickor och tanter.... och vi har redan haft den i ca. sju år, och ofta måste vi föra den till verkstad pga olika tekniska fel. Hoppas vi får möjlighet att detta år byta ut den mot en nyare och mot en lite större!

Jag vill önska er alla kära Vänner en god fortsättning på det nya året!!! TUSEN TACK FÖR ALLT SOM NI GÖR FÖR OSS!!! Kramar och kyssar från oss på Corazon Grande !

Hälsningar, Siw

23.4 2013

Här kommer en hälsning från Corazon Grande i Cochabamba, Bolivia!

Det har hunnit bli vår hos er och höst här! Det ”kalla” vädret har kommit tidigt i år... det kommer nog att bli en kall vinter här i år. Tidigt på morgonen är det nu ca. sex grader och på eftermiddagen 26 grader!  Stora växlingar med temperaturen och när det är vinter är luften mycket  torrare.

Senast jag skrev, det var för länge sedan, det var före jul.  I januari var det ännu semester/ferie. Flickorna var i simskola. Tre flickor började läsa engelska på CBA  (Bolivianskt amerikanskt institut). Vi fick 2,5 stipendium för Jaqueline, Alba och Arminda. De går fem dagar i veckan och läser engelska där. Vi var mycket glada och tacksamma!  Efter två månader lämnade Arminda studierna för hon hade inte så mycket tid för skolarbete. Men de två andra fortsätter. De är en uppoffring av dem för de måste ta sej in till staden Cochabamba och sedan hem igen, men de har bestämt sej för att lära sej engelska (ca tre timmar är de borta från hemmet).

Den fjärde februari började skolorna. Flickorna var mycket  glada att få börja skolan igen, första dagen vaknade de långt innan de skulle starta till skolan. De skall vara klara klockan sju på morgonen. Pappa Angel kör dem och de är i fem olika skolor. De flesta, tio stycken är i Jesus Maestro, en evangelisk skola som får stöd från Norge. Vi har några flickor som går i specialskola för de har  problem med inlärningen. De lär sej bättre i en liten klass och med mera uppmärksamhet av läraren.  I Bolivia är skolklasserna väldigt stora, det vanligaste är att det är mellan 35- 45 elever på klassen. Några andra av flickorna har varit i specialskola, men de är redan i normalundervisning. Vår äldsta flicka  blev bästa eleven i skolan förra året och nu är hon på studentklassen. Jaqueline sätter mycket intresse och tid på studierna!

Och så har vi lilla Laura. Hon har börjat skolan i år, hon är i en annan specialskola.  För ett och ett halvt år sedan började Laura få epileptiska anfall  och hon var medvetslös ett och ett halvt dygn. Hon var över en vecka på sjukhus i oktober 2012 och efter det var hon sej inte lik.  Man märker nog att hon har en utvecklingsstörning och balansen är inte bra. Hon äter starka mediciner för att inte få anfall. Laura är väldigt lycklig över att ha fått börja skolan. Nu är hon liksom de andra flickorna, en skolelev!  Det är bara Janina som är här på förmiddagarna. Jag kan nämna att Lauras mediciner kostar ca 80 Euro i månaden.

Ungefär 13.30-tiden är barnen här igen och då smakar maten bra! Efter det är det läxläsning och de flesta har många och långa läxor.

För ca ett år sedan dök Belens föräldrar plötsligt upp. Först var hon nog rädd för dem, men hon fick förtroende för dem och nu är hon glad när hon skall träffa dem. Förra veckoslutet var hon för första gången över veckoslutet hos dem. Troligtvis skall hon flytta hem efter ca. en månad. Det är trist för oss, vi är så glada i alla barnen, men vi kan inte göra något när barnskyddet bestämmer. Vi får bara be och tro att hon skall få det bra...

Det är också osäkert med Yanina, hon kanske också skall flytta ifrån oss, hem till sin moster...

Den 22 februari fick vi besök av Liisa!  Förra året var hon här som voluntär och nu kom hon på besök på en månad. Vi var alla glada att ha henne här och speciellt Marisol som är hennes fadderdotter.

Den 18 februari kom två ungdomar från Sverige, från Vinnelby där de studerar om barn i världen med koncentration på Bolivia. Deras praktikperiod var en månad.  Det var kort tid, men vi hade en fin tid tillsammans med dem.  De presenterade Pippi för flickorna, på film, och så klädde de också ut sej till Pippi. Flickorna våra tycker mycket om att se på Pippi Långstrump!

Den 22 mars kom ”Los abuelitos” – morföräldrarna till alla fickornai! Det var en dag som vi alla länge väntat på! Deras flyg var försenat, så det var bara några flickor som kunde fara och möta dem på flygplatsen. De andra fick se dem följande dag. Alla var vi så glada att ha ”los abuelitos” här.  Vi fick göra flera roliga saker tillsammans med dem. Först firade vi påsken. Vi odlade påskgräs, men nog tyckte de att de var lite konstigt att odla påskgräs när det fanns gräs ute. Och det gjordes påsktippor och påskpynt, och flickorna fick söka var sitt påskägg med godis.

Den 25 mars fick vi två unga flickor hit, två bolivianska  missionärer som skall göra sin fyra månaders praktikperiod hos oss, Carmen och Abigail..

På påsksöndagen steg vi, de stora och mellanstora flickorna och jag tidigt upp och vi åkte in till Cochabamba där vi deltog tillsammans med vår kyrka och med många evangeliska kyrkor i uppståndelsemarschen som avslutades med ett gemensamt möte där påskens händelser dramatiserades.

En lördag  som var en väldigt vacker och solig dag bjöd morföräldrarna oss till en utesimbassäng. Alla njöt vi i fulla drag av denna fina dag! Den 16 april tog morföräldrarna avsked av oss för denna gång. Det var trist, men vi vet att vi finns i varandras hjärtan.Liksom ni alla faddrar finns i våra hjärtan och våra böner. Vi är väldigt tacksamma för hjälpen ni sänder oss månad efter månad!

Vi har behov av flera faddrar !  Vi skulle önska att vår ekonomi vore bättre.  Allt går stadigt upp i pris här i Bolivia och varje år går lönerna upp med 5% och i år går lönerna upp med 8%  i maj och det är retroaktivt  från januarimånad. Allting kostar även här: mat, skola, skolmaterial, bensin/gas,  elektricitet, telefon och löner... ni förstår att det blir en hel del.

Men flickorna ger  oss stor glädje....

Vi har hunnit fylla sju år... den 12 april som är Barnets Dag i Bolivia är vårt årsjubileum också.  Vi fick två riktigt goda tårtor från ett bageri i Cochabamba och vår nya styrelse hjäpte till så vi kunde hyra en clown. Det var en clown som fick både stora och små att le och skratta!  Flickorna var väldigt glada över Dagen - ja, det var en fin Dag!

På länsnivå ordnades en regering bestående av barn upp till 15 år och man hade sitt första möte den 12 april på Barnets Dag. Man ville höra barnen, ville låta dem tala för sin sak. Vi hade fem representanter i ”regeringen”.  Luciana som är sju år var yngsta representanten från oss. Frågorna hade de fått i förväg: 1. Vad önskar de för sin stad. 2. Vad önskar de för sin skola. 3. Vad önskar de för sitt hem.  De som ordnade detta tillfälle var överraskade, man hade trott att barnen önskade större sociala bidrag från staten.  Det som barnen främst ville var större säkerhet, trygghet, mera poliser - och gratis inträde till parkerna för det är barnens rätt att leka!   Efter 2 månader skall denna regering igen samlas till möte.

Vi är så glada över er Faddrar för att ni finns till för utan er skulle Corazon Grande inte vara en verklighet!!! Tusen, tusen tack för vad ni gör för oss. Jag vill önska er en fin fortsättning på våren! Njut av våren!  Det är en så fin tid! Varma hälsningar av oss alla på Corazon Grande!!!

Siw

20.12 2013

Kära Vänner!

Så närmar vi oss julen igen!  Jag tor att ni tänker som jag att detta år har har gått otroligt fort. Åttonde julen på Corazon Grande -mycket har hunnit hända - och barnen har hunnit blivit stora! Och det har kommit nya barn...

Julen i Norden, så annorlunda än julen här. Föst och främst så är vi mitt i sommaren här, och vi har också regnperiod just nu. Vi har infört några jultraditioner från Finland som Lucia tex. Vi har dekorerat huset med nissar/tomtar på fönstren och snöflingor. Vi har varit och reserverat vår julgran och på lördag skall vi fara efter den. Flickorna får önska sej en julklapp, ja de får skriva brev till jultomten. Men det är många barn i Bolivia som inte får någon julgåva alls. Det finns mycket fattigdom ännu här. Vi får en summa pengar varje år som är till att att ge julgåvor till fattiga barn. Det är en fin tradition som vi fått,  det är  fint att få sprida lite glädje till andra och flickorna lär sej att dela med sej.

Vi har redan gjort en andra omgång pepparkakor och dekorerat dem. Våra två voluntärer Julia och Ida som gjort en jättefin kyrka av pepparkaksdeg.  På söndag kväll skall det vara julfest i kyrkan. De mindre flickorna skall uppträda med en sång och de skall var klädda till änglar, de skall ha Lucia skjortorna på.

Förra söndgakväll  for jag med de mindre flickorna till centrum av Cochabamba för att se  på julljusen. Det var väldigt spännande för dem. Men julen är också en tid för eftertanke. Det allra viktigaste med julen får vi inte glömma, det att en Frälsare blivit född, oss till frälsning. Låt budskapet gå vidare!

Julen är en familjehögtid, vi är en stor familj på Corazon Grande. Varje barn är en stor gåva, och vi blir ledda på Livets väg.

I år blev vår äldsta flicka Jaqueline student. Söndagen den åttonde december var dimitteringsdagen. Det var en stor Dag för Jaqueline och för oss också. Vi är stolta över henne, vår första student och därtill var hon bästa eleven i skolan! Hon är ett gott exempel för våra andra flickor!  Vi hade en speciell lunch den dagen och tårta också, Dagen till ära! Jaqueline önskar studera ekonomi. Vi skall tro och hoppas att det skall gå riktigt bra för henne. Hon skall flytta ut, ett nytt skede har ju börjat i hennes liv. Från februari nästa år skall hon bo på Frälsningsarméns studenthem för unga flickor som studerar. Det kommer nog säkert att bli lite svårt för henne. Och det kommer nog att kännas tomt utan Jaqueline här, men hon kommer säkert ofta att vara hos oss på veckosluten, i alla fall i början.  Nästa år har vi två flickor som skall bli studenter; Alba och Arminda.

I januari skall flickorna få kurs i matlagning av en väninna till mej som heter Margarita. Också nu har de matlagningsturer. I februari börjar skolorna igen, i januari är inskrivningarna. Det är det varje år fastän man fortsätter i samma skola.

Vi har fått två nya flickor sedan jag senast skrev: Bianca och Juanita.  Bianca är väldigt musikalisk, hon lärde sej på kort tid spela Luciasången och Stilla Natt på litet piano. De har båda två väldigt fort anpasat sej till Hemmet.

Varma hälsningar från ett Sommarbolivia!!!

Jag vill tacka er alla så innerligt för ert stöd under detta år!!!  Utan er skulle Corazon Grande inte finnas till! Och så vill jag önska er En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År 2014!

Siw

20.04 2012

Kära Vänner!

Det är en glädje att igen få skriva till Er och uttrycka min tacksamhet för vad Ni gör för flickorna på Corazon Grande! Flickorna sänder kramar och kyssar till sina kära faddrar!

Flickorna började med iver skolan den 6 februari.  Två av flickorna som förra året var i specialskola är nu i vanlig skola och det går rätt så bra för dem.  Flickorna skall vara färdiga för skolan klockan 7 på morgonen. (Ungefär 06.15 blir det ljust på morgonen).

Först kör pappa Angel 4 flickor till en skola som heter Simon Bolivar (egentligen, de blir av på vägen) och sedan kör man till en skola som heter ”Jesus Maestro”, som är en lutersk evangelisk skola där de flesta av flickorna går.  (Där är kraven lite större än i den första skolan). Sedan förs Luciana till en skola där undervisningen är väldigt bra, men krävande, men hon har också visat att hon har stor begåvning. Och till sist kör man med 5 flickor till specialskolan” Marianne Frostig”.  Vid ett- halv två äter man lunch och sedan är det läxläsning hela eftermiddagen. Flickorna har för det mesta mycket hemläxor!  Tre av flickorna har blivit uttagna till de ”Olympiska Spelen” mellan skolorna. Jaqueline och Alba skall delta i kemi och Daniela i historia. Vi är väldigt stolta över våra flickor!

Vi har fått ett stipendium från ett institut, dvs vi får en lärare som kommer två gånger i veckan (2 timmar var gång) och lär en grupp flickor att spela litet piano. Vi har också en gitarrlärare nu.  Flickorna har redan på två månader lärt sej lite pianospelning. Jag tror det kan vara lite musikterapi för flickorna.

I januari sade min frisör att han kan komma med sin personal och klippa flickornas hår (och helt gratis!). Och han gav oss iden att han kan lära flickorna frisöryrket och också sömnad för på sin frisörsalong har han en liten syverkstad. Och vi nappade på erbjudandet! Nu går Alba (som är tredje äldst) på lördagarna hos ”Ramiro Confyr” och lär sej frisöryrket och på lördag förmiddagar lär sej 7  stora flickor sömnad med läraren Noemi (Frisören Ramiro betalar hennes lön!) Läraren är väldigt motiverad att lära flickorna så därför är de också mycket intresserade att lära sej... De har lärt sej ta mått, rita modeller och klippa och nu som första arbete skall de sy polarjacka för vintern.

Den 12 april firar man Barnets Dag i Bolivia och på Corazon Grande firade vi också Barnets Dag med våra barn! Personlen var utklädda till clowner när flickorna kom hem från skolan... och det var en stor överraskning för dem och en glad sådan! Vi hade också en clown utifrån som kom och lekte med barnen! Och så var det tre födelsedagar som firades den dagen, med tårta förstås! Det var en mycket glad dag och barnen var mycket nöjda och belåtna...!

Också den 12 april är vårt årsjubileum, men vi sköt upp firandet till lördagen den 16. Det var en gemytlig samvaro med flickorna, personalen och några inbjudna. Flickorna uppträdde med pianospel och koreografi. Och till sist var det tårta och köttpirog!

Som bäst är det flera sociala konflikter i landet.  Snart har läkarna strejkat en månad och konsekvenserna väcker mycket missnöje. De vill bli inneslutna i den allmänna arbetslagen med samma rättigheter som andra arbetare. En grupp lärare kräver att det skall vara samma lön för dem som arbetar på landsbygden som för dem som arbetar i staden.  Det har varit strejker, blockeringar och demonstrationer. Vi får hoppas att det blir goda lösningar på problemen.  Mer om Bolivia kan man läsa på www.latinamerika.nu.

Ja, här går vi mot vintern och Ni har snart sommar där. Tusen, tusen tack för Era understöd!!! Jag vill önska Er alla en fin fortsättning på våren!  Och en riktigt fin och skön SOMMAR!!!

Varma hälsningar,

Siw, alla flickorna och personalen på Corazon Grande

18.12 2012

Kära Vänner:

Det är länge sedan jag senast skrev till Er! Och nu har vi redan årets sista månad och det är inte många dagar kvar till jul !

Nu har vi huset fullt, d v s vi har 24 flickor. Marisol kom i början av juni, hon är 9 år nu. Hon anpassade sej fort till Hemmet vårt och till de andra flickorna.

Den sjätte augusti var det Bolivia Dagen. Arminda och Jaqueline som är med i skolorkestern deltog i paraden i Tiquipaya. Sedan i september var det Cochabamba och Tiquipaya Dagen. Som barnhem deltog vi i Tiquipaya Dagen. Det var roligt, men det blev varmt att marschera.

Det har varit ett bra skolår. Alla har förbättrat sej och Jaqueline och Alba fick igen diplom för att de är bästa elev på respektive klass.

Vi hade sykurs för de 7 äldsta flickorna ända till julimånad, sedan uteblev lärare. Vi hoppas kunna fortsätta med sykursen nästa år. Det är ju nyttigt att kunna sy!

Alba har brukat gå på lördagarna till en fin frisörsalong i Cochabamba för att lära sej frisöryrket och hon har redan börjat klippa flickornas hår och för övrigt så går det också bra för henne på frisörsalongen. Nu under sommarlovet går hon dit tillsammans med Daniela. Och Daniela tycker också det är roligt att lära sej olika saker inom frisöryrket.

Femton barn skall få gå i simskola från och med 21 december och en månad framåt. Jaqueline och Arminda går på ett institut och studerar engelska.

Och nu väntar flickorna på julen....!

I början av december började vi öva till Luciafesten Lucia sången och ”Stilla Natt Heliga Natt”.  Och sedan dekorerade vi huset med julpynt, jultomtar i fönsten och snöflingor! Vi bakade pepparkakor, kokosbollar och lussekatter... Och en av  tanterna gjorde risgrynsgröt  och plommonkräm.

Fredagen den 14 december på kvällen firade vi Lucia. Det var Daniela som fick vara Lucia i år. Hon var en fin Lucia. Och några av flickorna resiterade bibelverser. Publiken tyckte att Luciatåget var så fint och det var så stämningsfullt! Det var femte gången som vi firade Lucia hos oss och det var igen en trevlig tillställning!

Kära Vänner och Faddrar, jag vill önska Er alla en riktigt fridfull jul och ett Gott Nytt År 2013!   Vi vill tacka Er alla så hjärtligt för all Er hjälp under detta år, Ni skall veta att just Er hjälp är väldigt värdefull ! Tusen tack för Er kärlek för barnen på Corazon Grande i Cochabamba, Bolivia!!!

Varma hälsningar, Siw

2011 Sammandrag

Nya flickor och ny trädgård

Efter den fina resan till Santa Cruz börjar januari med en datakurs på hemmet. Flickorna är också glada när skolorna börjar den första februari.

Det kommer tre nya flickor till Corazon Grande: Florinda 7 år, Dora 10 år och Melodi som är ungefär 8 år. Alla är söta flickor med ett dystert förflutet, men de anpassar sig snabbt till livet på Corazon Grande.

På Corazon Grande jobbar vi med att få en vackrare trädgård, och det finns redan små grönsaksodlingar. Flickorna får lära sig hur man odlar och fruktträden ger förhoppningsvis frukt så småningom.

Torka, regn och priser som går upp och ner

På grund av att regnen kommer sent drabbas en del områden i Bolivia av ganska svår torka. När regnen kommer förorsakar de översvämningar t.ex. i Chapare.

Regeringen beslutar höja bensinpriset med hela 70 %, vilket leder till stora protester. På grund av det återgår man till det gamla priset, vilket egentligen är ett underpris, så en liten höjning hade varit bra. Syftet med prishöjningen är ursprungligen att motverka den illegala försäljningen av bensin till grannländerna. Det råder sockerbrist i landet och ryktet säger att det nog finns socker men att staten vill ta över all sockerproduktion.

Ferier, fester och besök

Siw besöker Finland på sommaren och kommer tillbaka till Bolivia den 20 augusti, den här gången tillsammans med Barbro Skogberg som jobbar som volontär ca tre månader. Några veckor tidigare kommer Jorunn från Norge för att jobba tre månader.

Den 14 september är det helg då man firar Cochabambadagen. Den 21 september firar man vårens, kärlekens och de studerandes dag i Bolivia. Flickorna har en liten fest i skolan och på eftermiddagen kommer en clown och underhåller.

Den 18 oktober besöker våra norska vänner Øyvind och Frode oss. I början av november börjar sommarlovet. Några flickor får extra undervisning i två veckor och klarar klassen. För de flesta av flickorna har det varit ett bra skolår.

Lilla Laura bekymrar oss. Hon drabbas av kramper och är inlagd på sjukhuset tre gånger och genomgår många undersökningar. Vi hoppas innerligt att Laura blir frisk.

Flickorna får sånglektioner på fredag eftermiddag av sångläraren Annalia. Flickorna lär sig mycket och de flesta tycker om att sjunga! Joni, som är konstnär fortsätter att komma på lördagarna och undervisar konst i olika former.

Nationalparken TIPNIS hotad av motorväg

I Bolivia är det politiskt läget ostabilt, men det har inte förekommit blockeringar och sammandrabbningar som påverkar befolkningen. Presidenten håller på att förlora sin popularitet för han uppfyller inte sina löften som han gav vid sin valkampanj.

Under sensommaren och hösten gör regeringen ett avtal med Brasilien om att bygga en bilväg rakt genom nationalparken TIPNIS. Parken ägs av ursprungsfolken Moxeño, Yuracare och Chimane. Flera grupper samlas för att gemensamt marschera mot La Paz med målet att få en dialog med presidenten. Ursprungsmarschen börjar den 15 augusti och anländer till La Paz drygt två månader senare, den 19 oktober. Den 25 september utsätts marschen för ett polisingripande som blir hårt kritiserat runtom i landet och resulterar i att ett par ministrar och myndighetspersoner avgår. Marschen får stor uppmärksamhet också utanför landets gränser. Presidenten tvingas utfärda en lag att det inte skall byggas en väg men oppositionen är inte nöjd.

Man utfärdar också en ny reform om val av domare, d.v.s. att de skall väljas av folket. Regeringen väljer dock ut kandidaterna och de flesta är från socialistpartiet. Befolkningen är inte nöjd med förfarandet.

I oktober är det många fall av svininfluensa i Bolivia.

Lucia och jul

Ungefär en vecka före luciadagen bakar både små och stora pepparkakor till julmusik och några dagar senare dekoreras pepparkakor och på kvällen bakas lussekatter. Årets lucia är Viqui. Det är fjärde gången som Lucia firas på Corazon Grande och Viqui är den fjärde äldsta flickan.

Den 13 december är det luciafest med en del inbjudna gäster, av vilka en del aldrig sett en lucia. Publiken njuter av luciasången. Sångläraren Annalia Zebat gläder publiken med sin vackra röst. Man äter, risgrynsgröt med plommonkräm och till sist julte med lussekatter. De inbjudna är så glada över föreställningen. De är med om något annorlunda och upplever riktig julstämning.

Några dagar före jul kläs julgranarna, ett trevligt nöje för flickorna. Och visst blir det mera julstämning med den goda doften i huset. Flickorna väntar med iver på julaftonen! På kvällen den 23 december går man i kyrkan och flickorna deltar i juldramat där.

2010 Sammandrag

Regnperiod

Året börjar med regn. Det regnar inte så mycket i Cochabamba, men nog i den tropiska delen av länet. I djungeln har det varit stora översvämningar och över 7000 familjer är drabbade. Människorna förlorar sina hem och odlingarna ligger under vatten. De fattiga som bor uppe på sluttningen runt La Paz lider också mycket av de rikliga regnen.

Februari månad är karnevalmånad. Ungdomarna tycker om att kasta vattenballonger på varandra och ibland är det svårt att undvika att bli våt. Oruro, en stad som är känd för karnevalen, har blivit utnämnd till kulturstad. Folk från flera andra länder kommer för att njuta av karnevalen.
I år går fyra flickor i specialskola. Nu får de uppleva att de lyckas och får det stöd de behöver.

Fester med dans

Den 27 maj firas Mors dag i Bolivia. Det är en större "högtid" än i Finland eller Norge. I skolorna firas det mycket och också på arbetsplatserna. Den 7 juni är det Lärarens dag i Bolivia. En del av de elever som inte dansar på Mors dag dansar nu. Festen i skolan börjar med att bolivianska flaggan och skolans flagga hissas och man sjunger nationalsången. Alba och Arminda dansar och de andra flickorna deltar med sång tillsammans med skolans alla elever. Det är obligatoriskt för eleverna att delta i uppvisningarna. De får vitsord för sitt uppträdande i gymnastik och musik.

Vi har också andra aktiviteter på barnhemmet: Flickorna lär sig dansa salsa. En före detta volontär betalar en kurs och läraren kommer till oss. Speciellt de äldsta flickorna drar nytta av kursen. Och så kommer Joni, en ung konstnär och lär flickorna teckna. Han kommer vanligtvis på lördagarna. De flesta av flickorna tycker om att teckna med "farbror" Joni som lärare.

Den 5 augusti deltar Corazon Grande i paraden inför Boliviadagen som är den 6 augusti. De stora flickorna marscherar tillsammans med sin skola. Jaquelin bär flaggan för hon är bästa eleven i sin klass, vilket är en stor glädje för oss.

Nya flickor kommer och några lämnar oss

Tre barn lämnar Corazon Grande, något som är väldigt ledsamt, men vi vet att de även nu har det bra. Heidi flyttar hem till sin far och bror som bor i Chapare, Luz Clara och Elizabeth flyttar till ett annat barnhem i Tiquipaya, det är en SOS- barnby. Barnskyddet bestämde att de skulle bo tillsammans med sin lillebror. Flickorna får fortsätta i samma skola och de kommer med sin nya "mamma" till samma kyrka på söndagarna. Också Rosita lämnar hemmet för att bo med sina syskon. Istället flyttar fyra småflickor in. Man vet inte exakt hur gamla de är, men alla är mellan två och tre år. De kommer från ett annat barnhem, vilket barnskyddet tvingat stänga pga. stora problem. De små flickorna blir väldigt bra bemötta av de andra flickorna.
Nu behövs de tre volontärerna från Finland som hjälper till. Elise som varit volontär hos oss i ett halvt år reser hem.

I slutet av året kommer Florinda till oss. Hon är ca 5 år. Florinda är först väldigt skygg för vuxna. På en väldigt kort tid förändras hon mycket och vi hoppas hon skall få stanna.

Nybygget blir Casa Finlandia

Byggandet av det nya huset framskrider bra. Vi håller också på att gräva en brunn. Vi anser det viktigt med en egen brunn eftersom vi ofta har problem med vattnet som ibland sinat. Till brunnen hör en tank från vilken vattnet leds till de olika byggnaderna. Det nya huset ska också utrustas och det behövs ekonomisk hjälp till att köpa möbler, madrasser, lampor, tv, sängkläder och kärl.

Den 27 september invigs hus nummer två på Corazon Grande, Casa Finlandia. En stor grupp norrmän, bl.a. Øyvind, Frode och Boliviafamilien är på besök. På invigningsfesten deltar också en representant från barnskyddet i Cochabamba och Tiquipaya och borgmästaren från Tiquipaya. Det hålls tal, det är fina dansuppvisningar och det är god stämning!

Vi är väldigt glada och tacksamma för Casa Finlandia. De första flickorna flyttar in och trivs utmärkt. Flickorna är nu 20 och vi har plats för ytterligare 4.

Ett fint sommarlov

Flickorna på Corazon Grande har ett väldigt fint sommarlov. I december går de i simskola. Vi firar jul och nyår tillsammans med de danska volontärerna och vännerna Ivan och Kirsten. De bjuder oss på en fin resa som de samlat ihop pengar för i Danmark. Carla och Siw reser med de 12 äldsta flickorna till Santa Cruz på fem dagar. Den fjärde dagen ansluter sig också Ivan och Kirsten till gruppen. Santa Cruz är en stor stad i den tropiska delen av Bolivia. Det tar 11-12 timmar från Cochabamba till Santa Cruz med buss. I Santa Cruz besöker vi vattenparken Aqualandia där alla trivs. Vi besöker ett litet nöjesfält, djurparken och huvudtorget i Santa Cruz, och prövar förstås på typisk mat från området.

Sista dagen besöker vi en park som heter Guembe. Det är ett väldigt fint område och där finns bl.a. den största fjärilsamlingen i Sydamerika. I Guembe finns det också fina badmöjligheter med såväl några konstgjorda som naturliga bassänger. Det är ett riktigt drömlov och flickorna är mycket glada och tacksamma för dagarna de tillbringar i Santa Cruz!

2009 Sammandrag

Tiden går fort. Alla mår bra och flickorna är motiverade för skolarbetet. I början av mars reser Per Olof och Kristina Andersson hem efter att i fyra månader arbetat som volontärer hos oss. Före hemfärden bygger de en sandlåda till de minsta barnen. De trivs så bra i sandlådan!

En ny volontär, Maria Wespen, kommer från Danmark. I augusti kommer Elise från Norge. Senare på hösten gör sjukskötarstuderande Astrid och Kine sin praktikperiod på nio veckor hos oss. Volontärerna leker med flickorna och ger dem kärlek och omsorg. Kine och Astrid bekostar också en kort ridkurs för flickorna som älskar hästarna.

Rosita, Luciana och Patty får börja dagis. Flickorna ser fram emot påsken och påskägg. Då har de tre dagar ledigt från skolan. Ingrid, en norsk flicka som tidigare varit volontär hos oss, är på besök.

Nya flickor

Den 30 april kommer Roberta till oss. Hennes hemförhållanden var sådana att hon inte stod ut längre, och hon söker själv upp vårt hem. De andra flickorna tar bra emot Roberta och man kan se att hon trivs hos oss. Efter bara ett par veckor börjar hennes ansikte få mera liv!

I juli kommer ytterligare tre nya flickor till hemmet. Det är tre systrar som förlorat sin mamma. Hon dog i cancer i början av juli. Flickorna hade skött om sin mamma under hela hennes sjukdomstid, speciellt äldsta systern Christina (14år). Flickorna anpassar sig väldigt fort och de ser glada ut fast de säkert har sina svåra stunder då saknaden efter deras mamma är stor.

Denguefeber och fotbollsseger

Bolivia upplever den värsta dengueepidemin genom tiderna. Ca 50 000 personer drabbas och 22 dör i dengue. Denguefebern är en influensaliknande febersjukdom som orsakas av ett virus som sprids via myggor. Sjukdomen är i regel godartad och innebär endast övergående feber.

Hos personer som återinfekteras med denguevirus kan sjukdomen leda till så kallad hemorragisk dengue, vilket innebär blödningar i inre organen som mag- och tarmkanalen. Det kan leda till döden. Men har desinficerat med rök och haft stora renlighetskampanjer.

Det är en del protester i Bolivia. Regeringen tillåter inte att man tar emot säckar med använda kläder till försäljning, för man vill favorisera inhemskt. Regeringen har också beslutat att endast bilar som är nyare än årgång 2004 får komma in i landet. Det är många som är med i demonstrationsgrupperna.

Bolivianska fotbollslaget gör historia och vinner över Argentina med 6-1. Glädjen är stor! Liksom all sydamerikanska länder är Bolivia ett fotbollsfanatiskt land.

3-årsjubileum med djungeläventyr

I år fyller Corazon Grande fyller tre år och firar genom att alla gör en resa till Chapare, djungeln. Vår ”födelsedag” är den 12 april men eftersom den infaller under påsken skjuts resa upp med en vecka. Tidigt på morgonen den 18 april startar vi. Vi åker i två hyrda små bussar och har vår lunch med. Vi kommer fram till vårt hotell i Villa Tunari på förmiddagen. Hotellet är förmånligt och har simbassäng. Det första som flickorna gör är att hoppa i bassängen, och där trivs de! Det är varmt och fuktigt, som det för det mesta är i djungeln. Vi besöker "Machia", en park med många apor som en gång varit fångna och på nytt lär sig leva i friheten. Flickorna tycker det är väldigt spännande, men tillika är de nog lite rädda. De större flickorna och några från personalen går upp till utsiktsplatsen och beundrar utsikten.

Följande dag blir det mera bad, nu i floden, och efteråt en god fisklunch på restaurang. På eftermiddagen startar ett gäng nöjda resenärer hemåt och vi kommer hem efter mörkrets inbrott.

En mindre grupp gör ytterligare en utflykt i slutet av april. Det är Siw, Maria, den danska volontären och Daniela, Eli, Neyda och Heidi som besöker fjället Tunari. Det är en underbar vacker natur med fjällen, lite snö, sjöar och många alpackadjur. Uppe på berget kan flickorna känna på snön, och ta med lite hem i en plastpåse!

Siw har en sex veckor lång fin semester i Danmark, Norge och Finland.

Hus nummer två planeras

Hus nummer två på Corazon Grande ska bli verklighet! Vi vill kunna hjälpa ytterligare några barn. Vi har tänkt att de två som senast anlänt ska flytta till det nya huset, plus en flicka som för tillfället bor hemma hos Carla. Vi hoppas att det finns hjälp att få till detta hus. I september skrider man till verket. Huset ska ha plats för tolv flickor. Det blir alltså plats för 24 flickor inalles.

Vi hör till en organisation som heter Red Viva som arbetar med barn i riskzonen. Man lär barnen vara protagonister, att prata för sin sak. Alba och Jaquelin är representanter för Corazon Grande. De får lära sig om barn rättigheter. I september har man en kampanj vars mål är att "vaccinera mot dåligt uppförande". Man stannar folk på gatan och talar om för folk att det är förbjudet att slå barn och att barn har rätt att bli respekterade. Också en del av de andra flickorna är med i kampanjen.

 Vardag och fest

Den 24 september firas Tiquipayadagen och vi på Corazon Grande är igen inbjudna att delta i paraden i byn.

Vi lägger stor vikt vid studierna. Vi har pedagogen Lorena som arbetar halvtid hos oss och hjälper med läxläsningen. Det gör också tanterna. En av de större flickorna får diplom och vi är väldigt stolta över det! Tyvärr ska två flickor gå om klassen men de får då börja i en specialskola där de får mera hjälp. Det är ju viktigt att de får känna att de lyckas.

Alla flickor med undantag av de tre minsta går i simskola. De är väldigt glada för att få gå i simskola i fyra veckor, fem gånger i veckan. Det är viktigt med aktiviteter och simning är ju en god och nyttig sport!

I december firar vi igen lucia, och det är i år Albas tur att vara lucia. Flickorna sjunger vackert och är så fina i sina vita klänningar och med glitter i håret. Alla låter sig väl smaka av pepparkakor, lussekatter och risgrynsgröt med plommonkräm.

Nu väntar alla på julen och barnen skriver en önskelista till jultomten. De skall få en gåva med en sak och ett klädpaket. De ser mycket fram emot att fara efter julgranen och att få pynta den.

Vi skall tillsammans med de större flickorna åka och dela ut julgåvor, kakao och sött bröd till fattiga barn. Vi har glädjen att också denna jul ha "los abuelitos" Per Olof och Kristina från Finland hos oss. De besöker oss under en tid på tre månader.

2008 Sammandrag

Flickorna mår bra och har många vuxna omkring sig

Den 11 februari börjar skolorna igen efter ett långt sommarlov! Flickorna börjar med stor iver i sin nya skola. Den är en evangelisk skola och den är modern och fin. Det är en stor skola med ca 900 elever. De mindre flickorna är på ett daghem i Tiquipaya.

Flickorna mår bra. Några flickor har svår dyslexi och får hjälp för det. Terapeuten är från Schweiz, gift med en bolivian och specialiserad på dyslexi. Hon är väldigt omtyckt av flickorna. Några veckoslut i januari kommer "tant" Silvia och lär flickorna göra små djur och blommar av en massa liknade keramik. En del har mera tålamod än andra och flickorna gör fina saker med lärarens hjälp.

En ny liten flicka, Rosita kommer till hemmet. Hon har blivit mycket illa behandlad, är undernärd och har ett lindrigt hjärtfel. Trots allt är hon en glad och öm liten flicka som anpassar sig bra.

I februari kommer Bente från Norge och Micaela från Sverige på besök och bjuder flickorna på simtur i en utebassäng tillsammans med flickorna från Frälsningsarméns flickhem. Alla njuter!

Två volontärer hjälper till. Det är Elizabeth från Lovisa och Marianne från Norge. Vi är glada över våra volontärer! I september kommer en ny volontär, Mikaela Steffansson och hon stannar i tre månader. Norrmännen Øyvind och Frode som leder organisationen Boliviafamilien i Norge och några andra vänner kommer på besök.

Översvämningar och oroligheter

Det är stora översvämningarna i Bolivia, mest i de tropiska delarna av landet. Omkring 50.000 familjer är drabbade och det är många som mister sina hem och ett 40-tal personer dör. Jordbruksområden är under vatten och boskap dör. Det kommer hjälp utifrån. Politiskt är det oroligt i landet. President Evo är inte lika populär som tidigare. Han har gjort stora avtal om oljehandel till grannländerna Brasilien och Argentina, mera än det finns resurser till och det är också svårt att få råvara. Priserna på alla matvaror stiger. I Cochabamba har man demonstrerat mot prisförhöjningen.

Den 4 maj är det "referendum", folket skall få rösta om de nya grundlagarna skall godkännas. Det finns sex län som kommer att fortsätta kämpa för autonomi.

I september är hela södra Bolivia blockerat. Man demonstrera på många håll. I augusti röstar man om man vill ha kvar presidenten och de olika landshövdingarna. I hela landet vinner Evo Morales med nästan 60 % av rösterna, men i fem av nio län förlorar han. I de fem länen har autonomin vunnit, men tillsvidare har man inte fått autonomi. Evo kan inte sätta sin fot i dessa län fastän han har många anhängare på landsbygden. Splittringen bland folket är mer synlig än tidigare. Tidigare fanns det många partier i Bolivia, men de har alla fallit pga. korruptionen. De fattiga strider mot de rika och medelklassen är där emellan.

Olika grupper kämpar för att få den ekonomiska makten för att själv kunna utnyttja resurserna. Man vill inte ge något till staten och man vill själv ha vinsten. Regeringen har tagit skatterna som kommit in på oljan från länen för att ge som pensioner till åldringarna och till barnen.

Tvåårsjubileum och andra fester

Man firar farsdag i mars i skolorna och flickornas "pappa" Angel får stor uppmärksamhet. De tycker mycket om honom och det är bra att också ha en manlig förebild i hemmet.

Fredagen den 11 april firas tvåårskalas. Corazón Grande har en liten fest med ett 20-tal inbjudna. Bland de inbjudna är borgmästaren i vår by Tiquipaya. Han lyckönskar oss för vårt arbete och han lovar hjälpa till mera med det nya bygget med stenar och sand. En pastor har en kort meditation. Flickorna uppträder. Vi äter en utsökt lunch och naturligtvis är det tårta. Det är en enkel och trevlig tillställning!

Den 12 april firar man Barnets dag i Bolivia. Vi får en extra gåva att göra något roligt med flickorna. Det blir Burger King och sen roar clowner små och stora. En söndag i maj målar flickorna muren tillsammans med vår konstlärare Joni och volontären Elizabeth och resultatet blir riktigt fint. Som mellanmål är det tårta, Elizabeths avskedstårta.

Den 22 maj är det helgdag här och då far alla till parken med matsäck med. Maten smakar så gott ute i det gröna. De minsta flickorna får åka tåg i parken och de andra berg-och dalbana och så är det rutschkana och gungor och annat som hör till en park. Akvariet med små och stora fiskar i olika former och färger väcker också barnens intresse.

San Juan, skollov och resor

En vecka före midsommaren, "San Juan" som infaller den 23 juni hotar lärarna med strejk. Skolstyrelsen beslutar att vinterlovet ska börja en vecka tidigare än normalt. Vinterlovet varar i tre veckor. Vi firar "San Juan" som lär ska vara årets kallaste natt, med att grilla korv och det smakar gott med te och korv vid den värmande brasan.

Några dagar före skolstarten besöker Siw djungeln Chapare med Daniela, Heidi, Vicky, Elizabeth Neyda och Trine, en norsk volontär. Eftersom Trine studerar konst är det också mycket konst i Chapare. Flickorna ritar och målar vad de gjort och sett under dagen. På det sättet får de göra sin egen dagbok.

Innan Trine åker hem far hon med sin pojkvän med Alba, Jaqueline och Vicky till fjället Tunari. Det är högt och jobbigt att gå, men de kommer nästan upp efter stor ansträngning. De är glada och nöjda efter turen, men hemma var alla lite oroliga då de kom hem först efter mörkrets inbrott. Varje flicka på hemmet har sitt eget fotoalbum där de får sätta sina bilder från olika aktiviteter och turer.

Under lovet är flickorna också på en kurs som heter "Att utbilda sig är fest" ("Educar es fiesta".) De lär sig lite olika saker såsom att trumma och slå takten, lite cirkuskonster och teater.

På Corazón Grande gör man en fin väggkalender för 2009. Den ska säljas och ger förhoppningsvis en extra slant till hemmet.

Slut på skolåret

Fjällen som syns väldigt nära Corazon Grande är täckta med snö. Flickorna vill uppleva snön på nära håll, men deras önskan lär inte gå i uppfyllelse. I Cochabamba har man aldrig sett snö.

Man övar till lucia på hemmet och luciasången går redan riktigt bra. Flickorna har ju aldrig sett lucia förut. Flickorna väntar på julen. Kristina och Per-Olof från Nagu är volontärer och de är till stor hjälp. Julgubbsfrågan är också löst! Flickorna ska uppträda i sin kyrka lite före julen.

De stora flickorna går i simskola. De tycker mycket om att simma och gå i simskola. Vi är tacksamma för vänner som stöder med avgiften!

Flickorna har sommarlov. De slutar skolåret i mitten av november och fyra flickor får extra undervisning en tid. En flicka bör gå om klassen, men det gör gott för henne att växa till sig och komma ikapp de andra. Våra två äldsta flickor är bland de bästa i sin klass. I stort sett har det varit ett bra skolår. Nytt läsår börjar i februari.

2007 Sammandrag

Politiskt oro i Bolivia

Det nya året börjar med inskrivningar till skolorna som börjar i februari. De politiska problemen i landet är ganska stora, och det är oroligheter också i Cochabamba. Man röstar om autonomi och majoriteten är emot. Landshövdingen däremot är för autonomi och vill inte ge sig. Kokabönder och stadsbor drabbar samman och två dödas, flera såras. Det är blockeringar, strejker och höjda matpriser. President Evo Morales har de fattiga på sin sida och ryktet säger att de blir tvingade att delta i demonstrationer, blockeringar osv. under hot om att mista jordegendomar.

Det regnar mycket i Bolivia. Många familjer, speciellt i de tropiska områdena drabbas och sjukdomsepidemier sprids.

I slutet av februari är det karneval i Bolivia. Under nästan hela månaden leker folk med vattenballonger. Karnevalen är mest känd i Oruro och där får man se mycket folkdans. Lördagen efter karnevalen i Oruro är det karneval i Cochabamba. Det regnar och är kallt men det är ändå roligt.

Det politiska läget är fortsatt instabilt. Evo Morales har velat göra radikala förändringar. Regeringen vill att alla företag skall övergå till staten. Många är rädda för att man går i riktning mot en enpartistat. Man vill sätta folk från socialistpartiet på alla viktiga poster. Tidigare bestod regeringen av rikt folk, nu är majoriteten olika ledare från landsbygden som hör till den socialistiska rörelsen. Medelklassen är kanske den som lidit mest av den nya regeringen. Regeringen har också fått till stånd en del förbättringar och t.ex. nationaliserat flera företag, speciellt oljeföretagen. Ett socialt framsteg är att arbetstagarna har rätt till att bli försäkrade när de börjar ett nytt arbete.

Det är stor emigration till Spanien och Italien. Man reser för att jobba några år och få ett bättre liv. Oftast är det mamman i familjen som reser, vilket har stora negativa följder för familjen och speciellt för barnen som stannar här.I Sucre vill man att den enda huvudstaden skall vara Sucre. För tillfället är Sucre den historiska huvudstaden och de högsta rättsinstanserna är placerade där. Flera dagar har det varit manifestationer, blockeringar och strejker. Tidigare röstade man för eller mot autonomi i de olika länen och i fyra län vann autonomin, ett av dem är Santa Cruz. Där vill man inte ge sig. Det är också det rikaste länet i Bolivia.

Det är problem med pensionerna. Evo Morales vill höja pensionen, men den skall utbetalas varje månad (200 Bs, ca 25 Usd). Tidigare var det engångsföreteelse varje år. Tidigare betalade oljeföretagen en viss summa pengar som gick till folkpensionen, men nu är gasen nationaliserad och presidenten har bestämt att skatterna som kommer in på universiteten och på länsnivå skall användas till detta ändamål. Universiteten och fem landshövdingar är emot detta.
I sammandrabbningar i Sucre i början av december såras 130 och 4 dödas. Det finns en stor mängd soldater från Venezuela i landet, speciellt i Beni och en del i Santa Cruz.

1-årsjubileum i april

I början av mars får Corazon Grande den efterlängtade bilen. Det är en organisation i England som heter Toybox som ger pengarna till den och representanter för organisationen besöker hemmet. Nu kan man göra utfärder och flickorna får åka till skolan i bil! På söndag eftermiddagar kommer en ung dam, Lucha och övar teater, mimik, dans m.m. med barnen och det tycker de är väldigt roligt!

Den 14 april firas 1-årsjubileum på Corazon Grande. Några inbjudna gäster finns på plats bl.a. borgmästaren från Tiquipaya, Evaristo Peñaloza. Han håller ett vackert tal, gratulerar och lovar hjälp i fortsättningen. Han säger att han skall hjälpa med sand och stenar vid nästa bygge. Flickorna uppträder med en boliviansk dans under Tonjes ledning . Och ingen födelsedag utan tårta! Det är en liten men trevlig föreställning!

Flickorna anpassar sig och trivs

Den 9 oktober kommer Claudia, som är 3 år, till hemmet. Man kan se en stor förändring hos flickorna. Flera av dem var undernärda då de kom och har inte stor motståndskraft. De anpassar sig och är lugnare. Det går bättre för dem i skolan och de växer och trivs. I övrigt går livet sin gilla gång, vardagen kännetecknas av läxläsning men på veckosluten gör man ofta något roligt.

Den 22 september besöker president Evo Morales Tiquipaya och inviger den ekologiska stadion. Det är stor trängsel när presidenten, vicepresidenten och andra viktiga personer kommer in med vakterna. Efter talen som hålls skulle det spelas fotboll på den nya planen och en av spelarna är presidenten själv. Under fotbollskampen passar vi på tillfället och pratar med vicepresidenten och berättade om Corazon Grande.

Under hösten är det sport i olika sammanhang, vi deltar i fotbollsmästerskap och en del flickor deltar i ett maratonlopp.

Gäster från Lovisa

Lovisa Gymnasiums rektor ”Jasse” kommer för att hålla ”konstläger” för flickorna tillsammans med sina vänner Markus och Veijo. Flickorna tecknar efter instruktioner av "tio Yase" och "tio Markos” ”Lägret” pågår en vecka varje förmiddag och resultaten får Lovisaborna se på en utställning på sommaren. Lägret avslutas med besök på en glassbar - det är en stor upplevelse för flickorna.

Dansskola i väntan på julen

Flickorna går i dansskola, tre gånger i veckan. Den 20 december har de sin examen och uppträder med Askungen. I januari ska en ny volontär, Lovisaflickan Elizabeth komma.

Flickorna väntar på julen. Man skaffar julgran och pryder den med ljus och dekorationer som flickorna har gjort. Pepparkakor bakas och man delar ut julgåvor till 150 barn som bor i ett fattigt område av Cochabamba. Det regnar mycket och översvämningar förekommer.

Vi hoppas på ett bättre nytt år för Bolivia och dess folk!

2006 Sammandrag

Hektiska tider…

Nu går det undan på bygget under ledning av arkitekten Ricardo Rodriguez. I slutet av januari håller man på att få taket klart. Sen ska man ordna taklagsfest för de 17 arbetarna.

Siw och Carla har mycket att stå i, de diskuterar med landshövdingen Manfred Reyes. De hoppas att han vill hjälpa till med att bygga en sportplan vid hemmet. Styrelsen samlas och diskuterar kostnadsförslag på allt som skall höra till inredningen. En vän till Carla och Siw, Jonathan Baker, som har byggt ett eget barnhem brukar vara på bygget ibland för att se att allt blir bra gjort.

I Liljendal ordnar församlingen i slutet av februari en kaffekonsert till förmån för Corazón Grande. Samtidigt får den talrika publiken information om Bolivia och ett brev skrivet av Siw läses upp. I det berättar Siw bl.a. att Bolivia fått en ny president, Evo Morales.

I Bolivia är det oroligt under våren, och i vissa län börjar folket kräva autonomi. På bygget ser man dock ljust på framtiden. Man planerar redan invigningen och förbereder sig på att så småningom ta emot tolv föräldralösa flickor. Det finns ett stort behov av barnhemsplatser och barnskyddet har frågat om inte barnhemmet är färdigt. Man skulle gärna placera 20 barn där.

Veckorna och dagarna före invigningen är dramatiska. Allt är inte målat, möbler fattas och i landet är det demonstrationer, strejker och blockeringar. På kort varsel lyckas Siw och Carla få hjälp av vänner som målar hemmet invändigt. Det blir inte helt lätt att få sängarna från snickeriet på ett fängelse. Man får slutligen en chaufför och övertalar polisen för att komma fram med sängarna. Sent på natten är hemmet möblerat och på sängarna sitter mjukisdjur och väntar på sina nya ägare!

...och Corazon Grande kan öppna!

Den 12 april, på Barnets Dag, invigs Corazón Grande. Invigningsceremonin borde börja klockan 9 och landshövdingen är på plats men de övriga inbjudna håller inte tiden – så är det ofta i Bolivia! Han lovar komma på nytt senare när barnhemmet har barn. Festen kommer ändå igång och på plats finns landshövdingens representant, en representant för borgmästaren i Tiquipaya, direktören för Mosoy Yang som arbetar med gatubarn, Jonathan Baker m.fl. Man håller tal, man klipper av bandet till barnhemmet, ser på folkdans och beundrar det fina slutresultatet. Sen höjs en skål för CORAZON GRANDE CASA BASTE FANEBUST.

I juni 2006 kommer de första sex söta flickorna. De är i åldern 6 månader till 10 år. Det är ett stort ögonblick för Siw och de andra i personalen att få ta emot de första barnen som heter Patricia, Julia, Jennifer, Luz Clara, Elizabeth och Alba. Flickorna ser ut att anpassa sig väldigt fort till barnhemmet och verkar glada och nöjda! I mitten av oktober kommer ytterligare tre syskon till hemmet.

Det är en hel del extra kostnader med inredningen, vatteninstallering, telefon, septisk brunn, vattenbehållare, skolmaterial, kläder mm. När barnhemmet varit igång i tre månader har alla barn en fadder, men hemmet behöver flera understödare.

Vardagen börjar ta form

Under juli månad börjar man hitta fram till en vardag med rutiner på hemmet. Flickorna är nu tio och alla har sin egen historia. Flera av barnen har blivit sexuellt utnyttjade och det sätter djupa spår i barnet. Psykologen som jobbar med flickorna är till stor hjälp. Flickorna är söta och fina, men de har sina svåra stunder.

Borgmästaren och hans fru kommer på lunch. Det är väldigt trevligt, och vi hoppas han håller sitt löfte att ge oss plantor och sand till vår trädgård. Till hösten väntar man besök från Norge. Det är Øyvind och Frode och andra norska vänner som är på väg. Också två norska volontärer väntas. Flickorna drömmer om en fotbollsplan och en fin trädgård med blommor och fruktträd!

Familjen i "Bastes Hem" får tillökning i form av en söt liten boxervalp Sasha. Utifrån kommer kunniga medhjälpare som sysselsätter flickorna med handarbete och teater och improvisationsövningar. Blanca som är tandläkare och kirurg lär flickorna hur de skall borsta tänderna och ger dem fluorbehandling och undervisa personalen i tandhygien och kost. En näringsspecialist gör upp menyn för barnhemmet. Några av barnen var undernärda när de kom och behöver speciell kost. Barnen får mycket frukter och grönsaker och det finns det gott om i Cochabamba.

I början av december börjar flickorna i simskola. Och så väntar de på julen! Till julförberedelserna på Corazón Grande hör att skaffa julgran. För de flesta är det första gången de är med och pryder en julgran. Flickorna är så glada! Man lyssnar på julmusik och bakar pepparkakor på nordiskt vis.
Förutom de två norska volontärerna har Corazón Grande kärt besök från Lovisa: Gun-Maj och Benko är på plats. Personalen är ledig på julafton och de vuxna som firar jul på hemmet är Siw, Gun-Maj, Benko och de två norska volontärerna Tonje och Margit. Flickorna uppträder i julkyrkan, sen äter alla riktig finsk julmat. Slutligen kommer julgubben Benko med klappar – det är en fin jul!

2005 Sammandrag

I oktober 2005 börjar Siw förverkliga planerna på ett barnhem. Siw har redan ett namn på hemmet – Corazón Grande Casa Baste Fanebust, alltså Det stora hjärtat, hemmet Baste Fanebust. Med namnet vill Siw hedra minnet av Baste Fanebust som dog i augusti 2005.

Norrmannen Baste Fanebust lade grunden till den fadderbarnsverksamhet som fick namnet Boliviafamiljen. Om hans insats säger Siw: ”Han betydde enormt mycket för många barn i Bolivia, han var min arbetskamrat, min vän och mitt stora stöd i mitt arbete. Baste hade velat att hans arbete ska gå vidare och det finns många barn i Bolivia som behöver dig och mig!”

Carla García Koriyama, Siws samarbetspartner och Siw har ett hektiskt och spännande år. Man skaffar en tomt, låter göra ritningar, bildar en styrelse för verksamheten, har möten med borgmästare, politiker osv. Den 5 november muras den första grundstenen vid en högtidlig tillställning.

När byggandet äntligen kommer igång löper det bra, och man har också hjälp av norrmännen Rune och Stig Monstad.

 

 

svenska
suomeksi
english

Hemmet
Brev från Siw

DONERA eller
BLI FADDER

Corazón
Grandes
Faddrar rf

Aktuellt

Boliviafamiljen,
Norge

Latinamerika.nu

Facebook

Corazon Grande / Det stora Hjärtat / Iso Sydän / The big Heart
© Corazon Grande Casa Basta Fanebust
webdesign & webmaster: Gunzi