På Corazon Grande fick jag
en familj som lärde mig värderingar och jag fick hjälp med min utbildning.
-Jaqueline
BREV FRÅN TIDIGARE BARNHEMSFLICKOR
Vi har fått brev från några flickor som tidigare bodde på barnhemmet Corazón Grande men nu har flyttat därifrån. Breven är översatta från spanska.
VERONICA
Cochabamba, februari 2025
Kära läsare! Jag presenterar mig själv: jag heter Veronica, 27 år gammal och jag är socialarbetare. Först och främst vill jag delge er, att jag har vuxit upp i barnhemmet Corazón Grande, där jag har bott nästan hela min barndom och tonårstid. Under denna tid har
hemmet gett mig mycket stöd både gällande mina grundläggande behov och också känslomässigt. Jag har delat min barn- och ungdomstid med andra tjejer, som jag har skapat känslomässiga band
med. Efter att jag redan hade avslutat gymnasiestudierna, tack vare stödet av tanterna, särskilt av Siw Broman, bestämde jag mig för att studera socialt arbete, med syfte att ge tillbaka lite till samhället och till andra människor för det stöd de gav mig under den tid jag bodde på Corazon Grande.
När jag väl lämnade hemmet kunde jag få faddrar, tack vare tant Siw, som i hög grad gav stöd för min universitetsprocess och bidrog till att jag framgångsrikt har kunnat bli färdig med min examen. Jag är
väldigt tacksam för det mentala stöd jag fick av mina faddrar och tack vare dem kände jag mig aldrig ensam i mina mest utsatta stunder. Av den anledningen skulle jag vilja att andra tjejer i flickhemmet kunde få ett liknande stöd som jag fått.
Jag säger hejdå genom att tillönska dig och hela din familj allt det bästa, och säger till er, att allt det stöd ni ger oss är en välsignelse för oss. Tack!
Veronica
MARÍA
Cochabamba, februari 2025
Idag när jag reflekterar över mitt liv vill jag dela med mig av mina tankar, känslor och upplevelser av att växa upp i ett barnhem, även om den bakomliggande orsaken till att jag hamnade på Corazón
Grande inte var lätt.
Jag har turen att kunna säga att varje dag jag tillbringade på flickhemmet kände jag mig stöttad, omhändertagen och framför allt kunde jag känna den kärlek som tanterna gav oss. Att bo i Corazón Grande var en upplevelse full av lärande och möjligheter, som jag inte hade kunnat föreställa mig utan stödet från våra pedagoger och speciellt av tant Siw, som älskade oss och älskar oss oberoende av vår hudfärg, vår nationalitet eller av de omständigheter som gjorde att vi kom till Corazón Grande. Där älskade Siw oss som en mamma älskar sina döttrar.
Nu när det har gått nästan 6 år sedan jag lämnade hemmet har mitt liv varit en resa full av upp- och nedgångar, men jag har alltid försökt hitta skönheten i varje stund jag lever.
En stor del av mina drömmar och mål, som redan har uppfyllts och som ännu inte har uppfyllts, har jag att tacka den generositet som faddrarna gett mig i form av ekonomiskt stöd. Stödet jag fått har
förbättrat mitt liv mycket, även ännu nu utanför hemmet. Jag hade möjlighet att få min examen i grafisk design och att fortsätta studera för att ta min andra examen som inredningsarkitekt, och
därmed få en ännu bättre framtid.
Till sist vill jag, María, 25 år, tacka alla som har varit en del av mitt liv fram till nu. Er kärlek, ert stöd och er vägledning har varit av grundläggande betydelse för min tillväxt och mitt välbefinnande.
Med kärlek och tacksamhet, María
JAQUELINE
Cochabamba, oktober 2020
Jaqueline är en 25-årig ekonomie studerande i Cochabamba.
Hon flyttade in på Corazón Grande som 10-åring och bodde på hemmet i ca 8 år. Hon är en av de flickor som har bott på hemmet och som nu står på egna ben och är på god väg in i vuxenlivet.
I skolan var Jaqueline en mönsterelev och tack vare sina fina betyg kom hon in på universitet San Simon utan inträdesprov och började studera ekonomi. Studierna är nu på slutrakan och Jaqueline siktar på att få sin magistersgrad. Det saknas inte mycket till det, främst slutarbetet. Hon bor på Frälsningsarméns studenthem för flickor. På fritiden umgås hon med de andra flickorna. De lagar mat, lyssnar på musik och ser på TV. Några studiekompisar har hon förstås också.
Under studietiden har Jaqueline varit stipendiat i Nya Zeeland i tre månader. Hon fick ett stipendium och läste engelska på ett institut.
I framtiden drömmer hon om att få arbeta på något forskningscenter och få vara med och utveckla landet. Gärna vill hon bo i La Paz och till exempel jobba på Bolivias centralbank.
På frågan om vilken betydelse tiden på hemmet haft för henne, svarar Jaqueline så här: ”På Corazon Grande fann jag en familj som lärde mej värderingar och jag fick hjälp med min utbildning. Därtill hjälpte de mej att få ny kontakt med min familj, min mamma och mina yngre syskon”.
Idag är Jaquelines högsta önskan att hon ska kunna hjälpa sin mamma och sina tre yngre syskon så att de ska få en bättre liv.